White Trash på Willy's

Student som man är och inte har alltför fett kapital på bankkontot så handlar man såklart på Willy's: den enda mataffären man egentligen behöver. Problemet med denna affär är det övriga klientelet som på nåt sätt insett att Willy's är bättre än Netto, Citygross och liknande kedjor. Kanske beror detta på att klientelets radhus ligger närmare denna eminenta affär. Låt mig förklara vad jag menar.

Redan på parkeringen möts jag av en kille i keps som sitter i en stylad BMW pumpandes stereo så att det hörs över hela stället. Är han döv kanske eller varför måste han spela så förbannat högt? Troligare är väl att killen fått för lite uppmärksamhet som barn och nu måste ta igen det i vuxen ålder, detta bekräftas av kjolpaketet och en stor jävla äcklig vinge på bakluckan som han har förstört bilen med. Det är synd om en del som lägger ner X antal tusen på sitt bekräftelsebehov.

Iallafall. Jag går in i affären och hinner inte komma långt förrän jag ser nummer två av dagens white trash, eller OOU om ni så vill: socialbidragsmorsan. Ni har säkert sett henne. I 25-års ålder fast hon ser ut som 38, en ganska rejäl bilring över magen försöks döljas av en hood-tröja med vikingamotiv och ett par jeans som säkert satt som en keps över röven på henne för fyra år sen. Troligen röker hon två paket insmugglade Marlboro Light om dagen, samtidigt som hon sätter i sig en festpåse Estrellachips framför det spännande och givande programmet Idol.
I vagnen sitter två snoriga ungar vid namn Kevin och Tindra (antagligen producerade under en folkölsfylla tillsammans med tribaltatuerade pappa Jimmy) och skriker som två grisar på väg till nödslakt. WT-mammans hår är sönderblonderat ut i topparna, undantaget den 3 cm långa utäxten som avslöjar hennes riktiga råttfärgade hårfärg. Under tiden hon stoppar ner frusna Grandiosa-pizzor och fritösolja i kundvagnen pladdrar hon oavbrutet i en rosa mobiltelefon om hur jävla bra det kunde vara om personen i andra änden kunde köpa ett par paket tetravin till helgen.

Jag hinner inte längre än till fruktavdelningen innan jag träffar nästa ointresserade underklass. Ett par med sin tonåriga dotter. Mamman är klädd i rosa cykelbyxor som var på modet i mitten av 80-talet, tubsockor uppdragna till halva vaden på ett par blekfeta fötter som är instoppade i ett par sandaler. Till detta bär hon en urtvättad träningsoverallsjacka som signalerar VIKING LINE på ryggen. Maken är klädd i en likadan matchande jacka, träskor och jeans som slutar nånstans 4 cm ovanför fotknölarna. Som krona på verket har han en T-shirt under den uppknäppta jackan med trycket "Min polare var på Kivik's Marknad och allt jag fick var den här jävla tröjan!!!". Fadern har rakat huvudet alternativt tappat allt hår, däremot har han ett dåligt ansat skägg på hakan som för tankarna till 70-talets gladporrfilmer. I örat sitter såklart en guldring.

Dottern ser ut som om hon har sovit i sin sminklåda: hon har kletat ner ansiktet något fruktansvärt med mascara och läppstift. Piercingen hon har i underläppen har på något sätt blivit infekterat och såret har hon gjort ett dåligt försök med att dölja under lagrerna av spackel. WT-dottern är klädd i en vit tank top och bär en svart spets-BH under. Hon bär ett par tighta träningsbyxor som är ett par nummer för stora, kompletterade med ett par stringtrosor uppdragna över svanken. På halsen har hon ett par stora sugmärken som antagligen kommit till kvällen innan i pojkvännen Tonys stylade EPA-traktor.

Nu är inte familjen här för att handla grönsaker. Mamman står och plockar i potatis i en påse samtidigt som hon med gäll röst skriker till sin man (som tydligen heter Roger) att sluta skojnypa deras dotter i röven och gå och hämta "det där snabbkaffet det var extrapris på". Roger svarar med hög röst att det kan hon minsann göra själv, och att inte käfta annars ska hon "få se på fan" när dom kommer hem.

Jag samlar mig och handlar det jag ska ha. I kassan är nästa WT-individ framför mig. En kvinna på dryga 40 som snabbt plockar på sig alla skvallertidningar innan hon slänger upp sina Findus-måltider på bandet. Hon hostar slem samtidigt som hon frenetiskt rycker åt sig två askar Level ur cigarettlådan som hänger i taket över kassan. Kvinnan som stinker av stekos och gammal inrökt lägenhet klagar samtidigt för kassörskan att hon fick betala för fyra plastpåsar, och inte tre som hon faktiskt ville ha, förra veckan hon var där och handlade.

När jag kom hem funderade jag på hur dessa människor tänker. Kanske är det ändå en idé och bara skita i allt och bli WT?

Försäkringar..

För en tid sen var jag och inhandlade en ny dator på ett specialerbjudande hos en viss stor elektronikkedja. Som vanligt är det en jag-vet-allt-om-datorer-försäljare som servar mig i butiken, han försöker vid två tillfällen övertala mig att köpa en bättre och avsevärt dyrare dator än den jag är intresserad av. Indirekt säger han att datorn som säljs på erbjudandet är skit, och om jag "bara lägger till 3 000 :- får jag myyyycket bättre grafikkort". Jag poängterar att jag varken kommer spela några spel eller arbeta med något grafikkrävande, jag vill bara ha en laptop att ligga och fisa i soffan med. Visst, fnyser Mr datorexpert och försöker i nästa andetag pracka på mig en jävla mus för 199:- och en lila-svart datorväska för närmare 300. Nejnej. Jag vill bara ha datorn. OK, vi går till kassan då den oundvikliga frågan kommer: "Jaha och du vill väl såklart ha försäkring?"
"Är det inte garanti?"
"Jo, men den täcker bara fabriksfel"
"Jaha. Men er försäkring verkar dyr för en sån billig laptop.. känns inte som det är värt det. Dessutom har jag en hemförsäkring"
Nu småskrattar försäljaren lite.
"Men den självrisken är hög, vettu"
"Ja men er är inte så låg den heller.. jag skiter i försäkringen."
Nu blir han sur. Nästan otrevlig. Jag betalar och åker hem.

Dagen efter åker jag och handlar mat. Utanför affären står ett par försäljare från en stor mobilleverantör som ger standarderbjudandet "Vill du ha ny telefon?".
Vafan tänker jag. Jag vill nog ha en ny telefon, man får ändå ringa upp månadskostnaden så jag slår till. Dessutom är jag trött på att krediterna på kontantkortet tar slut i tid och otid, senast halv 5 på morgonen efter en krogrunda, full som ett ägg med enda tanken att hitta en taxi.
Iallafall. Efter att avtalet är tecknat och försäljaren i 5 minuter förklarat hur jävla bra mitt val är (även om jag känner mig lurad nånstans..) kommer det igen: "Sen har vi den här jättebra och förmånliga försäkringen".
"Jaha. Vad kostar den då om den är så förmånlig?"
"Bara 299:- i månaden"
Jag gör en snabb kalkylering i huvudet: 300 X 24 = 7200 jävla spänn totalt. För det kan jag köpa nästan tre telefoner utan abonnemang.
"Näe jag skiter i det.. det är väl garanti på skiten"
"Ja men det gäller ju bara fabriktionsfel och bla bla"
"Mmm men jag ska vara rädd om den"
Vid det här laget har den andra försäljaren kommit tillbaka till båset dom jobbar i. Han tittar på mig nästan förskräckt.
"Ska du inte HA försäkringen??!"
"Nej"
"Men den är JÄTTEBRA"
Han ser ut som om han sett ett jävla spöke eller nåt.
"Näe jag skiter i försäkringen, det är inte värt det"
Nu blir han arg. Jag antar att han ser sina provisionspengar gå upp i rök.
"Men.. det är en utomordentlig försäkring!"
"OK. Men ge mig telefonen bara så jag kan gå och handla. Jag vill inte ha nån försäkring"
Säljaren mumlar något, jag anar att han har gråten i halsen.

Nej gott folk. Skit i försäkringen. Lägg pengarna på något annat, eller spara dom och köp nytt istället om du nu råkar supa bort din bakmaskin.

Bytet klart

Jaha. Nu är flytten klar till nya domänen. From nu kommer jag blogga på den här webbplatsen istället.